Vårbal

Det börjar tisslas och tasslas om vårbalen och det går rykten om att den i år ska hållas i en jättefin lokal. Jag är supertaggad! Det blir liksom lite roligare att klä upp sig och gå på fest nu när våren kommer; när det är lite ljusare ute och man förhoppningsvis hunnit få lite sol i nunan – med andra ord inte är lika genomskinlig som nu. 😉

Bilder från förra året (som ni ser var vi inte så jätteseriösa när bilderna togs..)IMG_6441IMG_6394IMG_6410

Fler bilder från balen och andra evenemang på Käftis finns att hitta här: https://kistudentenalicia.wordpress.com/2016/11/08/post-tenta-festligheter/

Annonser

Stum

Som av en händelse två dagar innan vår tenta i hårdvävnadspatologi publiceras denna artikel. Den här tappra, unga tjejen drabbades för 18 år sedan av en tumör i käken som sedan metastaserade till lungorna. Jag är så otroligt berörd av hennes historia.. kanske ännu mer än andra pågrund av att vi är ungefär lika gamla och kommer från samma region. Läs, kolla, inse att det är en ynnest att få vara frisk. http://www.gp.se/nyheter/sverige/sofie-26-jag-vet-att-jag-är-döende-1.4213636

Röntgenbildtagning

Idag har jag och min klinikpartner tagit röntgenbilder på patient. Det var vårt fjärde röntgenpass och nästa pass är examination. På examinationen kommer lärarna bl.a. titta så att vi följer hygienrutinerna, att vi kan avgöra vilka bilder som bör tas och självklart att våra bilder uppfyller kvalitetskraven. Att ta en ”bra” röntgenbild är verkligen svårare än vad man tror men efter en hel del övning börjar det ge med sig. Det gick väldigt bra idag och patienterna är så himla tålmodiga och allmänt underbara så förhoppningsvis går det bra även på examinationen.

17670428_1520701534638440_1602614084_o-2.jpg

Skärmavbild 2017-03-29 kl. 18.35.08

Innan vi började ta bilder på patienter så fick vi självklart öva på the one and only Boris!

Tentaplugg

Nästa vecka har vi tenta i hårdvävnadspatologi, veckan därpå i oral radiologi. Parallellt med detta ska vi hinna skriva en uppsats i etikkursen jag nämnde i ett tidigare inlägg. Med andra ord så är det plattan i mattan vad gäller plugget nu. Hårdvävnadspatologin är så intressant. Käkbenet är ju så speciellt som genom munnen står i så nära kontakt med den yttre miljön jämfört med andra skelettdelar. Nu måste jag sätta igång för dagen.. trevlig torsdag på er!

Fråga

Skärmavbild 2017-03-13 kl. 09.12.56.png

Jag tror att det är väldigt individuellt hur man upplever de olika terminerna, beroende på vilka ämnen man anser sig ha ”lättast för”. Tips: läs kursplanen här https://pingpong.ki.se/public/courseId/6128/lang-sv/publicPage.do?item=3886077. Personligen anser jag att termin 3 var tuffast. Vi läste fem olika kurser och det var bara cirka tre veckor mellan varje tenta, m.a.o. ganska stressigt. Kurserna (mikrobiell patogenes, farmakologi, allmän patologi, oral patologi, allmän medicin) var dock sjukt intressanta allihop. Har man ett genuint intresse för naturvetenskapen vilket jag tror du har och en någorlunda struktur på sitt plugg så klarar man det galant! Vi började arbeta på dockor litegrann i termin 2 då vi hade vår första röntgenkurs, annars så är det i termin fyra som man börjar arbeta på dockor för att sedan övergå till människor. Om två veckor tar jag och min klinikpartner emot vår första patient i tandläkarstolen!

Kvinnor på KI

I veckan var det internationella kvinnodagen. Denna speciella dag tillägnad alla kvinnor i världen får mig och troligtvis även dig som läser detta att reflektera över kvinnor i vår närhet som betyder extra mycket för just mig eller dig som enskild person. Förutom släktingar och vänner så är det framförallt kvinnliga föreläsare på KI som dagligen inspirerar mig i att jag yrkesmässigt kan nå dit jag vill och att jag har precis samma förutsättningar till att göra det som de i klassen av motsatt kön.

Det har, som vi alla vet,  historiskt sett varit tabu att kvinnor ska få ha naturvetenskapliga yrken och framförallt bedriva forskning. Idag är det skillnad – åtminstone för oss här i Europa. På KI har vi många helt fantastiska kvinnor som undervisar, vilket de gör sprängfyllda med kunskap (ingen är förvånad), rakryggade, med pondus och stort engagemang. Jag minns att en av våra föreläsare som är i 60-årsåldern sa till oss att ”när jag på 70-talet blev erbjuden en plats som forskare så tvivlade jag länge…jag var så rädd för att inte kunna mäta mig med männen”. Trots att det idag finns oerhört mycket jobb kvar gällande jämställdheten så får detta i alla fall mig att känna en otrolig tacksamhet över att jag föddes på 90-talet, till ett samhälle där jag inte alls kommer behöva ifrågasätta mig själv och mitt val av yrke på samma sätt som hon har behövt göra. Det slipper jag just för att den här kvinnan, och alla andra kvinnliga forskare, tandläkare och läkare innan henne har kämpat för sin rätt att syssla med det som de verkligen velat och inte bara överlåtit den platsen till en man. De har banat väg för mig och mina kvinnliga kurskamrater och det är er vi ska tacka för att våra framtidsvisioner inte enkom kommer bestå av drömmar – utan förverkligande, med inte ens hälften av det motstånd som ni mött. TACK.